sparklyedward

Walking Fire

Tears of Silver

Det stod vampyrer vid fönstrerna och tittade på mig med sina gyllene ögon, det var inte så svårt att missa. En man med röd/brun går stod några meter ifrån mig med kläder i händerna.

Jag kände mig orolig, tänk om dom inte vill hjälpa mig dom vill nog bara åt mina krafter som många andra.

"Nej." sa mannen

"Vi vill inte ha dina krafter, vi vill hjälpa dig"

Som om han hade hört mina tankar.

"Du har rätt,jag hörde vad du tänkte."

Jag tog ett steg bakåt.

"Jag heter Edward och jag har en speciell fömåga, precis som du fast jag kan läsa tankar" sa han. Han verkade vara ärlig.

Sedan kom hela familjen ut.

En tjej och en annan tjej som såg ut att vara släkt, gick mot Edwards sida.

Jag kollade bakom mig och såg att Jacob sprang mot dom. Han stannade framför den yngre tjejen, han såg ut som en blind man som såg solen för första gången.

Det måste vara Nessie, halv-vampyren,tänkte jag. Edward nickade.

Jacob lyfte upp Nessie och snurrade runt med henne i armarna. Han stannade och kysste henne, Nessie rodnade, Edward morrade men lugnade ner sig snabbt.

"Embry jag har med mig kläder åt din kusin, jag tänkte att han kanske behövde det." sa Edward

Embry tog kläderna och skrynklade på näsan.

"Habbe verkar iallafall inte störas av lukten." sa Edward uppmuntrande

Embry gjorde en grimasch och kastade kläderna mot Habbe som tog imot kläderna i munnen.

Jag klappade hans huvud och tittade in i hans vackra ögon. Det var då det slog mig att snart så skulle jag få träffa honom i hans mänskliga form.

"Jag hoppas att du fortfarande har dina ögon." viskade jag i hans öra.

Han skällde, det verkade som han skrattade. Helt plötsligt så slickade han mig i ansiktet och jag började också skratta. Han vände sig om mot skogen och gick med kläderna i munnen.

Jag vände mig om mot vampyrerna som stod såg shockade ut med deras munnar öppna.

"Hon är hans prägling." sa Edward snabbt

"Men han kan inte präglas en vampyr." sa tjejen som verkade vara Nessie's mamma.

"Hon kan inte vara vampyr. Hennes lukt och ögon" morrade den yngre blonde

 Edward och den blonde som tydligen hette Jasper började bråka.

Jag stängde ögonen hårt för att inte börja gråta.

Vanliga vampyrer kan inte gråta men jag kan.

Jag ville ha Habbe vid min sida. Jag ville hålla i hans hand.

Jag kände hur mina kalla tårar rann ner för mina kinder. Jag fortsatte att blunda, jag hörde steg bakom mig.

"Hon gråter." sa Nessie

Edward och Jasper slutade.

"Hennes tårar är silvriga." sa den blonda tjejen

Jag såg en suddig figur springa mot Jasper och attackera honom.

Det tog en liten stund innan alla hann reagera.

Embry och Jacob drog loss den vackra mannen från Jasper.

Jasper ställde sig upp och var på väg att attackera honom, Men Edward och en stor vampyr höll fast honom.

Den vacka mannen bröt sig loss från Embrys och Jacobs grepp men han stod still och skakade, han lugnade ner sig så bara hans händer skakade. Han knöt nävarna, det såg ut som om han skulle attackera honom igen.

Han blundade.

"Om du sårar henne igen, då LOVAR jag att jag kommer bryta varenda ben i din kropp." sa han lugnt.

"Han har stor vilja och själv kontroll." sa Jacob

"Är det bara jag eller har han blivit större?" undrade Embry

"Hans  starka vilja att skydda sin prägling har nog full aktiverat varg genen. Men han kommer nog bli större sa Jacob."

Den vackra mannen vände sig mot mig men jag tittade snabbt ner. Jag visste att det var Habbe men jag vågade inte se honom i ögonen. Han gick mot mig. När han var nära mig så kände jag hur dragen jag var mot honom, som en magnet. jag höjde lite på huvudet så att jag inte kunde se hans ansikte. Han sträckte fram sina darriga händer och lade sina feber heta händer på mina kinder.

Jag tittade upp mot hans vackra ansikte. Jag som trodde att han såg ut som en gud...

men han var tusen gånger vackrare. Jag kände än hur en till kall tår rann.

Han torkade bort den med sin ena tumme. Jag tittade på hans ögon dom var gröna och glänste som smaragder.

"Habbe." sa jag ,med skakig röst

Han log. Han hade ett perfekt leende.

Jag tänkte på hur jag inte äns hade gråtit när John dog. Jag visste att Habbe var den jag skulle spendera restan av mitt odödliga liv med.

Jag kände hur varm jag blev, det var inte bra. Jag ville inte röra mig, jag ville titta på hans ögon i all evighet och känna hans varma händer mot mina kalla kinder. Men jag var tvungen att bryta mig loss ur hans grepp och blick så att jag inte skadade honom.

Jag vände mig om mot en buske som inom en en sekund började brinna. Vampyren med svart hår stod redan med en hink och försökte släcka den, men min eld var för stark och den blev större.
                                       *******************************************