Walking Fire .


Walking Fire kap 7

Walking Fire

Habbes POV
Dancing Fire

Jag tittade in i hennes vackra ögon. Dom blev stora som månen och hon höll andan. Jag kände hur värmen strålade från henne,rodnade hon? Kan vampyrer äns rodna? Hon tog bort mina händer från hennes. Jag ville krama henne men hon vände sig om och pustade ut. Jag kanske luktade illa?Jag vände mig mot hennes håll och såg en buske som brann, brevid den stod en vapyr med kort svart hår som försökte släcka elden men en hink med vatten hjälpte knappast. Elden blev starkare, det såg ut som den dansade och den var på väg mot ett stort träd. Det ända jag kunde tänka på var att få bort henne innan hela skogen runt oss stod i lågor. Just då kom den stora vampyren med en brandslang. Först hjälpte det inte men sen så slocknade elden helt.

Alla var tysta någon minut tills den stora vampyren avbröt tystnaden.

"Edward skaffade den för att hålla Jake borta från Nessie." sa han och nästan alla började skratta förutom blondinen och Nessie.

Jag tog min älskades hand som nu var kall igen, det känndes skönt mot min varma hand.

"Hallå! Såg ni inte vad hon gjorde? Hon kunde ha dödat oss." sa blondinen och tittade på henne med en blick som kunde ha dödat, Jag morrade.

"Rose, om hon ville döda oss så skulle hon ha gjort det för länge sen. Hon kan inte kontrollera kraften riktigt än. Den kommer vid känslofyllda ögonblick. Hon har lärt sig att inte bränna upp någon...eller sig själv " sa Edward

Jag kände hur ilskan och paniken kröp fram och försökte ta sig ut. Jag bryr mig inte att hon kan leka med elden men hon kan skada sig själv, tänkte jag. Jag kunde se min kärleks aska ligga på marken.

"Men vi ska inte låta det hända." sa Edward snabbt. "Vi ska hjälpa henne att kontrollera kraften, eller hur Bella?" sa Edward och tittade på den kvinnliga vampyren som stod bredvid honom. Hon nickade och log.

Jag kände mig plötsligt lugn, det var en skön känsla.

"Du kan tacka Jasper." sa Edward och kastade en blick mot den blonda mannen som jag hade attakerat för en stund sen.

Jag mumlade ut ett "tack"

"Varsågod, hund." sa Jasper och skrattade. Jag ignorerade honom.

"Vi kan gå in och prata om det här." sa en kvinnlig vampyr som såg vänlig ut.

"Jag heter Esme, vad heter du? frågade hon min kära.

Jag hade haft så mycket i tankarna att jag inte äns hade tänkt på vad hon heter. Hon såg osäker ut.

"Hon föredrar Nanna, hon vill inte bli påmind om hennes mänskliga liv." sa Edward.

"Okej, Nanna, det här är min familj; Carlisle, Emmett, Rosalie, Jasper, Alice, Bella, Bella dotter våran underbara barnbarn Nessie och Edward har du redan träffat." sa Esme.

Nanna passar henne, jag vet att det är en gudinna men jag kommer inte ihåg vilken. Min Nanna såg verkligen ut som en gudinna med hennes mörkbruna långa hår, hennes gräddvita hy och hennes bottenlösa silvriga ögon. Hon var världen vackraste gudinna.

Nessie kom fram och tog Nannas andra hand. "Okej sorgens gudinna, jag vill veta historien bakom dina silvriga ögon." Hm, sorgens gudinna? Nessie verkar vara ganska smart för sin ålder, tänkte jag. Hon drog med sig Nanna in mot husen och jag följde med eftersom Nanna höll hårt i mig med sin andra hand. Dom andra följde med bakom. Vi gick in via altan dörren. När jag kom in i den stora vardagsrummet så var det inte som jag hade föreställt mig. Utifrån såg det ut som ett stadshus, men jag trodde att det skulle vara tvärtom inne, typ kistor o grottor.

Nessie drog ner oss på skinnsoffan så Nanna hamnade i mitt knä, hon log ett bländande leende och satt kvar. "Nessie, ta det lungt, det är ganska jobbigt för henne att prata om det" sa Edward. Nannas leende försvann.

"Åh." sa Nessie."Nej, men det är okej jag kan berätta." sa Nanna o log fast det nådde inte upp till hennes ögon. "Du behöver inte om du inte vill." sa jag och kramade hennes hand. "Jo, jag vill." sa hon

Alla samlades runt soffan. Jacob satt sig på golvet bredvid Nessie som satt bedvid i soffan. Bella, Edward, Alice och Jasper satt på golvet. Esme hämtade stolar som hon och Carlisle satt sig på. Embry vände på sin stol och satt sig på den. Emmet satt på armstödet bredvid Nessie och Rosalie stod bredvid honom med armarna i kors.

Nanna tog ett djupt andetag in och ut. Hon tittade in i mina ögon medans hon betättade om hennes mamma, hur hon blev vampyr, vampyrerna som svek henne och varför hennes ögon är silvriga..

"John ville att vi skulle stanna en månad för att han var tvungen att fixa nya person uppgifter. Och för att dölja min röda ögon provade vi olika metoder eftersom deet inte fanns linser på den tiden. Och vi var tvungen att hitt nått som liknade min mänskliga ögonfärg, jag hade grå/blå. Så jag provade att dricka kvicksilver det funkade men John trodde att det skulle lösas upp så jag fick dricka det 2 gånger i veckan, men det löstes aldrig upp det stannade kvar i kroppen. Jag kan även gråta silvriga tårar, det kanske skulle kunna försvinna inom några år om jag grät mycke. Men jag tror inte det.. nu när jag har Habbe." Hon log igen och jag log tillbaka.

"Volturi är efter henne, vi måste hjälpa henne, vi har slagit dom förr och vi kan göra det igen!" sa Nessie

"Det är klart att vi ska hjälpa henne." sa Carlisle

"Men du måste skämta med mig vi känner inte äns henne!" sa Rosalie

Jag har fått nog av blondinen. " Ta det lungt blondie du behöver inte oroa dig." sa jag sarkastiskt. "Jag kan skydda henne själv." sa jag och tittade på Embry som tittade upp i taket.

"Ehm.. igentligen inte.." sa Jacob

"Volturi har stora krafter och ni behöver min hjälp att skydda er mot deras krafter." sa Bella "Och mamma kan hjälpa dig att kontrollera dina krafter." sa Nessie till Nanna. "Du kommer att bo hos oss." sa Alice. Rosalie grymtade. "Ja, jag tror inte att mamma kommer att bli så glad om hon flyttar in till oss. Han ville från början inte komma hit för att han inte ville lämna Sarah." sa Embry

Åh nej jag hade glömt bort Sarah, vad skulle jag säga till henne? "Förlåt jag måste göra slut för att jag älskar någon annan?" tänkte jag. "Hon har redan glömt dig." sa Edward. Jag blev lite sårad. "Vem är Sarah?" frågade Nanna med sin änglalika röst. "Min flickvän.." sa jag rakt ut, vad tänker jag med igentligen? "Åh.. jag måste gå ut och ta luft." sa hon och ställde sig upp och gick snabbt ut.

Jag kännde hur mitt hjärta krossades i bitar när jag såg hennes silvriga tår på den svarta mattan. Jag gick ut och tog ett djupt andetag för att känna hennes söta lukt. Det hade hunnit bli mörkt ute, det ända man såg var den stora månen som lös upp himlen.Jag följde hennes doft genom skogen. Jag hörde vattnet från en älv. Det var dit hennes doft ledde mig. Hon satt på knäna med ryggen mot mig. Jag var på väg mot henne när jag såg vattnet, den var orange. Hon hade gjort vattnet till rinnande eld.. det såg så vackert ut.

"Nanna." sa jag. Eld-vattnet reste sig ur diket och blev lika hög som mig. Hon vände sig om och ställde sig upp. Gick fram till henne och såg en silvrig tår. Jag torkade bort den med tummen. "Nanna, Sarah var min flickvän. Jag trodde att jag älskade henne men jag gör inte det. I 2 år har jag inte känt något så här starkt mot henne som jag gör med dig nu. När jag tittade upp mot himlen så såg jag en vanlig måne som lös tråkigt, Nu ser jag dina ögon lysa upp hela himlen med sin skönhet. Mitt liv var ett svart hål innan jag träffade dig. Nanna jag älskar dig."

Elden var borta och hon tittade på marken. Jag lyfte hennes haka så jag kunde se henne i ögonen. Hennes ögon lös. Vattnet blev eld igen.

"Jag älskar dig också" viskade hon. Jag log och flyttade mig närmare. Elden reste sig igen. Jag böjde på huvudet och kysste henne mjukt på läpparna. Jag tittade på hennes ansikte och hennes leende nådde hela nennes ansikte. Hon blundade och kysste mig igen längre, jag såg i ögon vrån hur elden dansade och skrattade till. "Måste koncentrera mig på något. " sa hon och kramde mig.


Walking fire kap 6

Walking Fire

Tears of Silver

Det stod vampyrer vid fönstrerna och tittade på mig med sina gyllene ögon, det var inte så svårt att missa. En man med röd/brun går stod några meter ifrån mig med kläder i händerna.

Jag kände mig orolig, tänk om dom inte vill hjälpa mig dom vill nog bara åt mina krafter som många andra.

"Nej." sa mannen

"Vi vill inte ha dina krafter, vi vill hjälpa dig"

Som om han hade hört mina tankar.

"Du har rätt,jag hörde vad du tänkte."

Jag tog ett steg bakåt.

"Jag heter Edward och jag har en speciell fömåga, precis som du fast jag kan läsa tankar" sa han. Han verkade vara ärlig.

Sedan kom hela familjen ut.

En tjej och en annan tjej som såg ut att vara släkt, gick mot Edwards sida.

Jag kollade bakom mig och såg att Jacob sprang mot dom. Han stannade framför den yngre tjejen, han såg ut som en blind man som såg solen för första gången.

Det måste vara Nessie, halv-vampyren,tänkte jag. Edward nickade.

Jacob lyfte upp Nessie och snurrade runt med henne i armarna. Han stannade och kysste henne, Nessie rodnade, Edward morrade men lugnade ner sig snabbt.

"Embry jag har med mig kläder åt din kusin, jag tänkte att han kanske behövde det." sa Edward

Embry tog kläderna och skrynklade på näsan.

"Habbe verkar iallafall inte störas av lukten." sa Edward uppmuntrande

Embry gjorde en grimasch och kastade kläderna mot Habbe som tog imot kläderna i munnen.

Jag klappade hans huvud och tittade in i hans vackra ögon. Det var då det slog mig att snart så skulle jag få träffa honom i hans mänskliga form.

"Jag hoppas att du fortfarande har dina ögon." viskade jag i hans öra.

Han skällde, det verkade som han skrattade. Helt plötsligt så slickade han mig i ansiktet och jag började också skratta. Han vände sig om mot skogen och gick med kläderna i munnen.

Jag vände mig om mot vampyrerna som stod såg shockade ut med deras munnar öppna.

"Hon är hans prägling." sa Edward snabbt

"Men han kan inte präglas en vampyr." sa tjejen som verkade vara Nessie's mamma.

"Hon kan inte vara vampyr. Hennes lukt och ögon" morrade den yngre blonde

 Edward och den blonde som tydligen hette Jasper började bråka.

Jag stängde ögonen hårt för att inte börja gråta.

Vanliga vampyrer kan inte gråta men jag kan.

Jag ville ha Habbe vid min sida. Jag ville hålla i hans hand.

Jag kände hur mina kalla tårar rann ner för mina kinder. Jag fortsatte att blunda, jag hörde steg bakom mig.

"Hon gråter." sa Nessie

Edward och Jasper slutade.

"Hennes tårar är silvriga." sa den blonda tjejen

Jag såg en suddig figur springa mot Jasper och attackera honom.

Det tog en liten stund innan alla hann reagera.

Embry och Jacob drog loss den vackra mannen från Jasper.

Jasper ställde sig upp och var på väg att attackera honom, Men Edward och en stor vampyr höll fast honom.

Den vacka mannen bröt sig loss från Embrys och Jacobs grepp men han stod still och skakade, han lugnade ner sig så bara hans händer skakade. Han knöt nävarna, det såg ut som om han skulle attackera honom igen.

Han blundade.

"Om du sårar henne igen, då LOVAR jag att jag kommer bryta varenda ben i din kropp." sa han lugnt.

"Han har stor vilja och själv kontroll." sa Jacob

"Är det bara jag eller har han blivit större?" undrade Embry

"Hans  starka vilja att skydda sin prägling har nog full aktiverat varg genen. Men han kommer nog bli större sa Jacob."

Den vackra mannen vände sig mot mig men jag tittade snabbt ner. Jag visste att det var Habbe men jag vågade inte se honom i ögonen. Han gick mot mig. När han var nära mig så kände jag hur dragen jag var mot honom, som en magnet. jag höjde lite på huvudet så att jag inte kunde se hans ansikte. Han sträckte fram sina darriga händer och lade sina feber heta händer på mina kinder.

Jag tittade upp mot hans vackra ansikte. Jag som trodde att han såg ut som en gud...

men han var tusen gånger vackrare. Jag kände än hur en till kall tår rann.

Han torkade bort den med sin ena tumme. Jag tittade på hans ögon dom var gröna och glänste som smaragder.

"Habbe." sa jag ,med skakig röst

Han log. Han hade ett perfekt leende.

Jag tänkte på hur jag inte äns hade gråtit när John dog. Jag visste att Habbe var den jag skulle spendera restan av mitt odödliga liv med.

Jag kände hur varm jag blev, det var inte bra. Jag ville inte röra mig, jag ville titta på hans ögon i all evighet och känna hans varma händer mot mina kalla kinder. Men jag var tvungen att bryta mig loss ur hans grepp och blick så att jag inte skadade honom.

Jag vände mig om mot en buske som inom en en sekund började brinna. Vampyren med svart hår stod redan med en hink och försökte släcka den, men min eld var för stark och den blev större.
                                       *******************************************


RSS 2.0