sparklyedward

Walking Fire
Habbes POV del:2 matching souls
"Får jag fråga vad som hände när du blev varulv" frågade Embry

alla var fortfarande vargar.

Jag tog ett ett djup andetag

"Visst." sa jag

"Ni vet att Paul frågade varför jag hette Habbe.."

Jacob avbröt mig.

"Va? Du förvandlades till en varulv för att någon retade dig på grund av ditt namn?" frågade Jacob

"Nej, lyssna. När min mamma jobbade i Israel träffade hon min pappa. Han kallade henne för "hans älskade" på arabiska som är habibi. Men han dog innan jag föddes. Jag föddes med hans ögon och när hon tittade in i dem så kunde hon se alla gångerna han sa habibi."

Embry avbröt mig.

"Oh habibi." sa han och plutade på läpparna så det såg ut som han skulle pussa mig. Jacob fnissade som en liten flicka.

"Käften! morrade jag åt dom. Jag heter inte habibi.."

"Får jag fortsätta" frågade jag". Dom nickade.

"För ett år sen åkte hon iväg till Israel för att jobba men kom inte hem tom händt. Hon hade gift sig med en irländare, Liam. Hon sa att det var kärlek vid första ögonkastet."

"Det visade sig att han var en alkoholist, som alla andra irländare

Förra veckan när jag kom hem från skolan låg hon på golvet, blåslagen och blodig. Hon fick ligga i sjukhuset i 4 dagar."

"När vi kom hem satt han på soffan och hälsade på oss som om inget hade hänt. Jag blev vansinnig och började skaka våldsammt. Det känndes som hela jag gick sönder. Och helt plötsligt var jag en varg."

"Jag visade honom mina tänder och morrade. Jag visste vad jag höll på med. Han sprang ut som ett skott. Jag kommer aldrig glömma hans min. Jag blundade hårt och tog ett djupt andetag och jag var människa igen. Jag skrattade men min mamma tittade på mig som om jag var ett monster, fast det var jag ju också."

De två vargarna tittade på mig.

"Vad?" frågade jag. Dom sa inget men jag såg deras tankar.

"Öh, vi kanske ska visade dig runt lite." sa Embry nervöst.

"Okej, jag kanske är mindre än er men jag är ganska snabb."

"Hahaha, vi får väl se" tänkte båda

"Klara,färdiga, SPRING!"

Jacob och Embry fuskade, jag låg efter men sprang snabbt förbi Embry och låg hack i häl med Jacob. Det kändes som jag flög förbi honom.

"Shit vad den dära grabben är snabb." tänkte Jacob

"Jag tror vi har äntligen vi har hittat någon som kan springa snabbare än Leah" tänkte Embry

Jag såg bilder fladdra förbi i Embrys huvud av en ståtlig varg eller ska man säga varg-ina flyga över skogen i samma fart som mig.

"Vänta!" ropade Jacob

Jag struntade i honom. Jag ville bara känna vinden blåsa mot mitt lurviga ansikte. "Stop! ropade han!

Mina ben slutade fungera men innan jag flög mot marken såg jag den svarta röken som kom från bergen.

Med ansiktet i den blöta mossan, undrade jag hur han gjorde det där.

"Oops, förlåt" sa Jacob

"Det är en lång historia"

"Hur kan du springa så snabbt" sa Embry förvånat

"Jag vann delstats finalen i löpning, två år i rad" sa jag stolt

Jacob stelnade till.

"Känner du lukten?" frågade Jacob

Embry morrade.

Jag sniffade luften.

"Ja, det luktar söt och fruktigt."

"Det sticks inte i näsan?" frågade Jacob förvånad

"Nej, borde det göra det?" frågade jag

"Vampyr..." mumlade Embry

"Eh, ursäkta men sa du vampyr?"

"Han har så lite av quileute blod i sig så hans sinnen måste vara svagare än våran" tänkte Jacob men han svarde inte på min fråga.

"Det är en som kommer." tänkte Embry

Det prasslade bakom några buskar. Den vackraste varelsen jag någonsin sett klev fram.

Hon såg ledsen och vettskrämd ut. Jag vågade inte titta i hennes ögon på grund av vad jag kunde få se, smärta. Jag kan inte se henne ledsen. Om jag var i människoform så skulle jag gå fram och krama henne.

Jacob tittade misstänktsamt på mig.

"Jake, gå runt och ta henne bak ifrån så kan jag distrahera henne."

"Va, vad ska ni göra?" frågade jag orolig

"Vi ska slita henne i bitar och bränna delarna" sa Embry

"Men hon är bara en människa!" sa jag förskräkt

"Nej hon är en vampyr" sa Jacob dystert

"Ja, och hon är säkert på jakt efter mellanmål." sa Embry medans han gick fram försiktigt och morrade.

Han var redo att anfalla.

"NEJ! Sluta" skrek jag men jag lät som en liten valp.

Embry stannade och tittade förvirrat på mig.

"Han har präglats" sa Jacob

Jag tittade på hennes ögon och våra blickar möttes.

Hennes ögon var silvriga , dom matchade min päls, hennes själ matchade min. Vi var gjorda för varandra.

Jag fortsatte titta in i hennes ögon, djupare och djupare. Det fanns inget slut.

Medans killarna pratade.

"Hon är en vampyr, han kan inte präglas på en vampyr" sa Jacob

"Men du präglades på Nessie"

"Hon är bara halv-vampyr" muttrade Jacob

"Det kanske hon också är, hon luktar mer än Nessie men fortfarande annorlunda och hon har silvriga ögon. Hon måste vara halv-vampyr" sa Embry.

Vi får ta med henne till Cullens

Dom försvann men kom snabbt tillbaka.

Dom var människor igen och dom hade shorts på sig, vart dom nu fick tag på det.

Jacob gick fram till henne, men hon tvekade.

Snälla gå inte tänkte jag. Men jag hade inga kläder så kunde inte förvandla mig.

Jacob frågade om hon ville följa med oss. Hon sa inget så jag gick fram till henne och tittade in i hennes vackra ögon.

Hon klappade min kind och nickade.