sparklyedward

Året är 1943 och det är andra världskriget.16 åriga Ijaa Suli levde ett bra liv med hennes mamma i Berlin.

I skolan var hon utstött för hon var jude. Men hos sin mormor som var sierska var hon respekterad,

tills en dag då hon och hennes mamma blev skickade till arbetsläger.

"Mamma, mamma! Vart för ni henne?" frågar Ijaa medans hon kämpar för att hålla tårarna borta.

"Hahaha, hon ska renas från sina synder" sa soldaten med ett ond skratt.

"Om du rör ett enda hårstrå på hennes huvud.."

"Hah! Och vad tänker du göra åt det din smutsiga jude!? Uttala en förbannelse på mig? Kom igen då sienerska ge allt du har, förvandla mig till en padda"

"Hans, lägg av! Den vackra rösten kom från kaptenen"

Jag har varit förtjust i kaptenen ända sen jag kom till denna helvetes håla. Han var så vacker med sina bruna lockar, svarta ögon och ljusa hy. Men det var ändo något som skrämde mig.

"Vaddå, jag har bara lite kul med flickan innan hon också bränns eller skickas till gaskammrarna"

"Tänd!"

"NEJ! Mamma! Ni kan inte göra så hon andas fortfarande"

Ijaa's mamma var sjuk med lungsot i flera veckor

"Och även om hon var död så skulle jag ordna en riktig begravning så hon kan begravas med värdighet"

"Hans! Hon kanske har rätt "

"Men John varför ska vi behandla hennes mor som om hon var någon speciell? Föresten så slipper hon lida mer, sa han med en sarkastisc ton."

"NEEJ! skrek Ijaa det högsta hon kunde men hon kunde bara stå hjälplöst brevid och titta på när soldaten kastade in hennes mors kropp som fortfarande andades in i dom hungriga lågorrna"

Något brast i henne i samma ögonblick, sedan gick allt väldigt sakta. Hon såg Hans breda elaka leende förvandlas till en grimash av smärtan de som såg ut som reflektionen av elden i hans ögon var igentligen han. Plötsligt så antändes han och det verkade som elden kom infrån eftersom han var minst 10 meter från branden. Innan han äns kunde skrika så låg hans aska på marken där ha hade stått.

Allt man kunde hör var eldens sprakande. Hon tittade på John och hans alltid vackra lugna ansikte såg nu flera år gammal ut, han tittade askan med förskräckta och stora ögon. Han öppnade munnen men det tog en stund innan han sa något.

"En begåvad", sa han som om han hade tappat luften."

"Va!? Jag? Jag gjorde det inte!"

"Vi måste gömma dig innan dom andrar hittar dig."

Han tog tag i min arm och även om jag hade min tjocka ylle jacka så kände jag hur kall han var.

"Du kan lika gärna döda mig nu när min mamma är död " sa hon med tårar i ögonen.

Han såg på mig med sogsna ögon.

"Men tänk om du kunde göra vad du vill? Du kunde vara snabb, stark och ännu vackrare än nu?"

"Jag bryr mig inte det ända jag vill nu är att vara i himmlen med min mamma."

Tiden hade gått så snabbt när jag tittade in i hans nattsvarta ögon som var fulla av smärta. Jag ångrade nästan att jag sa så.

Det kändes nästan som om vi hade flugit över stugorna. Vi stannade framför en kraftig dörr av metall som ledde ner till marken. Han öppnade dörren och drog med mig in. Det var ett skyddsrum med bara ett bord med remmar.

"Varför förde du mig hit?"

Han sa inget, han puttade ner mig på bordet.

"Vad gör du? Släpp mig!" men han hade ett fast grepp om mig som jag omöjligtvis kunde bryta mig ifrån. Han spände remmarna runt mina handleder och fotleder.Han lutade sig ner mot mig.

"Förlåt" viskade han i mitt öra med sin änglaröst.

Han kysste min hals försiktigt med sina kalla lena läppar. Hans tänder trängde igom min hud men det var inget som elden som brann inuti mig. Jag skrek för full hals med tårar som rann ner för mina kinder och han tittade på mig i gen med sina ledsna ögon.

"Snälla döda mig, snälla!"

"Förlåt viskade han igen" han vände sig om och gick mot dörren. Han vände sig om och sa: "Det går över om några dagar" sen gick han. Jag forsatte att skrika men gav upp efter ett tag då det inte hjälpte. Lågorna brände mig. Jag låg och väntade på att dom skulle försvinna. Det kunde ha gått minuter, veckor eller år men smärtan börjad långsamt försvinna. Jag öppnade mina ögon och dör stog han, ännu vackrare. Han kysste min panna.

"Välkommen till ditt nya liv."